Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
behäftade med svåra sjukdomsämnen som de flesta af
dem genom arf äro, utgör det ett stort under och ett
fortfarande ämne till tack och lof, att de i allmänhet
äro så friska, h varom deras glada, frimodiga utseende
bär vittnesbörd.
Våra vänner hafva varit outtröttliga i att förse
våra barn med linnen, strumpor, m. m. Flere
syföreningar både bland barn och äldre hafva i kärleken
tänkt på våra små. Sannerligen “de som litet samlade
fattades intet.* Herren skall ock rikligen välsigna alla
dem som kan fått göra villiga att hjelpa oss. Lönen skall
blifva uppenbar på den dagen, då de som här satt ut
ädel säd, om än med tårar, skola komma med glädje
och bära sina kärfvar.
Så hade den käre Herren i sin stora nåd försett
oss med trenne hem och rikligen försörjt hvart och ett
af dem. Barnhemmet var särskildt vår lilla “solstråle.”
Arbetet bland de små är så hoppgifvande och hans
löfte så dyrbart; “Hvilken som undfår ett sådant barn
i mitt nämn, han undfår mig,* Math. 18: 5.
• I början af 1882, då en ljuflig nådesvind blåste
öfver skyddshemmet, berördes äfven våra barn af
Guds Helige Ande. Särskildt efter en bönestund på
skyddshemmet blef det lifaktig rörelse ibland dem,
en-skildt böneumgänge med Gud, syndabekännelse och
barnslig glädje öfver undfåugen nåd samt trosvisshet
att Jesus nu bodde i deras hjertan. Vi fröjdade oss
med bäfvan, men o under af nåd! så vidt vi kunna se,
tillhöra de Herren allt intill denna dag.
Det är en salig öfning att bero af Gud, men
så kännbar ibland, ty han klemar ej med sina barn
utan ställer sig stundom “främmande”, såsom fragade
han ej efter dem, men — just då, o hvad han lielper
härligt!
Under de första sex åren lät Herren vart arbete
fortgå och tillväxa utan afbrott, om ock under ständiga
veilingar. Såsom man omhuldar ocb stöder ett barn,
så omhuldade Herren oss, särskildt genom det jordiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
