Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stöd han gifvit oss i den vän, som hyresfritt åt oss
upplät det ena huset efter det andra och var vår trogne
rådgifvare vid hvarje påkommande behof.
Mot slutet af 1882 var tiden inne att införa oss
i en alldeles ny klass af vår himmelske Faders skola
derigenom att denne vän sjelf råkade i trångmål. Det
var ett hårdt slag. Tunga moln skockades öfver våra
hufvuden; hela lilla planteringen vid Hvita Bergen
hotades med upplösning — alla hus, der våra hem funnit
tillflykt, skulle nemligen säljas, och vi voro icke,
mensklig t att se, vissa om tak öfver hufvudet till årets slut.
O, om man genast förstod att sådant vore ett trosprof.
Men nej — den tanken kommer så lätt: “Herren har
icke längre behag till oss“, och detta utgör den
bittraste droppen i kalken. Dessa hus, der vi fått erfara så
många dyrbara bönhörelser, så många bevis på vår
Faders trofasta omsorg, ja, dem vi nästan ansett såsom
våra egna, skulle säljas! Alla menskliga utvägar och
ut-sigter voro stängda; det såg mörkt ut rundt omkring
oss, men öfver oss lyste löftesstjernan: “Åkalla mig i
nöden, så vill jag hjelpa dig. och du slcall prisa mig.11
Och det blef bön och åkallan på hemmen, stora och små
bado, enskildt och gemensamt. Vi ödmjukade oss i
stoftet inför vårt lifs Gud och bådo honom uppenbara om
det var något i vårt arbete, som han icke kunde
välsigna; vi bådo om rening, om rensning. Vi voro redo
att lemna hemmen och arbetet, om han så ville, eller
flytta hemmen — det var blott ett vi nödvändigt
behöfde: att han gick med oss.
Likasom Mose till svar på bönen: “Låt mig se din
härlighet!’ inneslöts i en bergsskrefva, betäckt af Guds
hand, ooh fick se hans härlighet först sedan Herren gått
framom. 2 Mos. 33: 18—23, så fingo vi, efter en tid af
nöd, kamp och trängsel, åter se Guds mäktiga, väldiga,
skyddande hand uträckt, undanrödjande hindren, görande
väg midt i hafvet, förvandlande nödrop till jubelklang.
Såsom solen genombryter dimmorna, förvandlande den
kulna, kyliga morgonen till solljus, klar dag, så
öfver-väldigas inan vid sådana erfarenheter af Herrens
outsägligliga nåd, kärlek, rikedom och kraft, och hjertat
flödar af hans lof “åt hvilken vi betrott vår sak.“ Stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
