Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äro Herrens verk, den som derpå aktar hafver lust
deraf!"
Hjelpen kom dock icke genast, icke på en gång.
Först stillade Herren våra oroliga sinnen med sitt:
* Frukta icke — det år jag*. Han ledde oss med sina
ögon. I alla hemmen förnams Herrens närvaro i nöden.
Under julen fingo vi såsom en liten “vapenhvila“ under
den hårda striden. Man hade ej tid till mänga
tillredel-ser till den eljes så efterlängtade julen, men barnens
trosfrimodighet kom oss till hjelp. En af dem menade
det vara julklapp nog, om vi fingo bo qvar.
På nya året började underhandlingarne om husens
försäljning med ny fart. Då en spekulant besåg husen
gaf Herren en af bibelqvinnorna, anställd vid
skyddshemmet, språket: “besluten ett råd och det varder intet
af"; deraf blef också intet. Då sedan en annan kom i
samma ärende, fick hon ett annat språk: “Söken
stadens bästa.. . ty när den väl går, så går ock eder väl. “
Jer. 29: 7. Ingen af oss visste att denne spekulant
kom i och för stadens räkning; så var det dock.
Våren 1883 inköptes af Stockholms stad egendomen 53
Stadsträdgårdsgatan (nu Wermdögatan), der
skyddshemmet och första barnhemmet äro belägna. Genom
^hyreskontrakt tillförsäkrades oss att tills vidare
bibehålla våra hem derstädes mot en årlig hyra af 3,000
kronor, år 1884 nedsatt till 2,800 samt år 1889
ytterligare nedsatt till 2,000 kronor.
Bibelqvinnohemmets bostad 28 Nya gatan (nu 104
Skånegatan) blef icke såld, ehuru köpekontrakt redan
var uppsatt, utan hafva vi äfven härstädes fått bo
orubbade mot en årlig hyra af 1.200 kr., sedermera nedsatt
till 1,000 kr.
Så till vida hade nu den käre Herren låtit oss
komma till ro, men — ett stort men’. . . . kunde vi tro vår
Gud. ja, var det icke rent af förmätet att våga tro Gud
om att fylla dessa våra nya, så utomordentligt stora
behof? Herren hade särskildt förberedt oss för denna
trospröfning. Redan i början af år 1882, då vi stannade
för språket: “varen ingen något skyldige", Rom. 13: 8,
fingo vi se underbara ting, och “större ting än dessa
äro skall du få se." Vi ville veta Guds vilja och väg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
