Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANSTRAND (jämkar litet på stolen och skärmen).
Det är mycket bra. — Jag får även be om
att dörrarna läsas.
FRU MONTIN.
Jag har redan låst dörren till hallen.
FRU CRANTZ.
Frän de andra hållen kommer ingen.
ANSTRAND.
Tillåt mig att ett ögonblick söka samla min
kraft. (Han går till vänster i förgrunden, håller
ansiktet i händerna och låtsas bedja. Samtidigt passar
han på att oförmärkt. se efter, om han säkert har i inre
rockfickan sina erforderliga rekvisita: en liten mycket
tunn slöja och en fin käpp, sammanviken som ett
meter-mått. När han kontrollerat deras därvaro, blir han varse
bredvid sig’ en skål med blommor. I blixtsnabb fart
nyper han åt sig tre små vita blommor och stoppar dem
i fickan.’ Vänder sig åter till de andra, högtidligt.)
Nu är jag redo. — Jag vill börja med
fjärrskådande. Har någon av syskonen ett föremål
att lägga på min hjässa?
(Det blir en viskande överläggning mellan damerna.
Under tiden sätter sig Anstrand i den ensamma stolen,
knäpper händerna och blundar.)
ERIKA (går fram till Ester. I låg ton).
Du har säkert på dig en hårlock av din son?
ESTER.
Ja. (Hon knäpper upp en knapp i sitt klädningsliv
och tar fram en liten medaljong, som hon räcker Erika.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
