Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102 DEN VITA DUVANS SAMFUND.
(Under tiden har fru Crantz varit inne i sitt rum efter
ett kuvert. Duri lägger Erika medaljongen och [-«vor-]ämnar-] {+«vor-
]ämnar+} den till fru Montin, som placerar den på
An-strands huvud.)
ANSTRAND (i hesviirjelseton’1.
Låtom oss koncentrera våra tankar och’
viljor.
(En stunds tystnad. Alla samla sig.)
ANSTRAND (liksom hesjlilad).
I denna stämning måste jag gråta sorgens
tårar. Jag förflyttas till ett litet barns
dödsläger. Natt, jämmer, förtvivlan. Jag känner
överallt tårar; tårar. Jag ser inte ännu dragen.
Jag ser inte ännu anden, men jag känner
övertygelsen, alt här var ett stort löfte, som
slocknade. Barnet lämnade jorden. Hade
det icke lämnat jorden, skulle del haft en
stor framtid. Andeingivelsen är icke här så
tydlig. Jag kan icke läsa skälet varför barnet
dog.’ Det svävar dock för mig som om det
på något sätt skulle varit för sin moders skull.
— Nu ser jag ett litet anlete, __ ljust, ovall,
mörka ögon, mörkbrunt hår, håret delat på
sidan, ligger fint och mjukt snett över pannan.
Den är bred och hög.’ Blicken är en mogen
mans, icke ett barns. Det förefaller mig vara
en liten gosse. — Näsan år välslcapad,
läpparna fylliga. Hela huvudet tyder på
förfining. — Anden längtar efter sin mor. Han
lämnade jorden trots sina lovande utsikter.
Nu ser jag bättre. Han lämnade jorden för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
