- Project Runeberg -  Den vita duvans samfund. Skådespel i tre akter /
127

(1908) [MARC] [MARC] Author: Frida Stéenhoff
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SVANTE.

Han är i polisens säkra förvar. Och där
iar han nog stanna en lid. Han var känd
för dem. Hade åtskilliga föregående meriter.

ERIKA (sjunker ned, med ansiktet i händerna).

Jag må säga. — Man får gå igenom
skak-ningar.

MAGNHILD.

Den kära tant Elisabet, hur bär hon det?

ERIKA.

Hon vet ännu ingenting. (Till Svante.) Nina
och Sixten söker er, för alt ni skulle
underrätta henne om hela förloppet.

MAGNHILD (livligt).

Låt mig börja. Jag vill göra det så
försiktigt. (Rörd.) När Svante reste ut för att
ta reda på mig där ute i min förtvivlan,
vem var nere vid tåget om inte den rara tant
Elisabet. Och hon stack en stor sedel i
handen på Svante och viskade: Se här, om

inte kamraternas insamling skulle räcka. Och
skriv, om det behövs mera. Äntligen att vi
får igen vår kära Magnhild. (Torkar sina ögon.)
Kan inte sådana ord röra en ända in i
hjärte-io len?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:54:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vitaduvan/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free