- Project Runeberg -  Den vita duvans samfund. Skådespel i tre akter /
136

(1908) [MARC] [MARC] Author: Frida Stéenhoff
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

andens hela förnimmelsemöjlighet, när jag
har dig att tala med. Dig.

NINA (upprörd).

Sådant tvingar mig att gråta. Jag kan
inte tala nu.

ANKEB.

Men du kan höra. Du måste höra.
Tystnad och ensamhet hädanefter är mig
omöjligt. (Tar hennes hand.) Du är för mig livet.
Att få tala med dig är att leva. (Trycker
hennes hand mot sitt hjärta.) Jag bär dig här inne
som en mor sitt barn. Min själ är din själs
vän på ett sätt som inte kan uppmätas eller
förklaras.

NINA.

Men — din plikt?

ANKER.

Den vill jag tala med dig om. Men det
går inte nu, i sällskap, då man var minut
riskerar att bli avbruten. Jag vill träffa dig
ensam för att tala med dig om, hur mina
synpunkter förändrats. Du måste förstå att
det inte är kärleken som omtöcknar milt
omdöme, utan att jag mognat. Jag älskade
dig lika mycket förr, men jag förstod inte
då, att min plikt mot dig var större än alla
andra plikter. Jag tycker att jag ser lagen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:54:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vitaduvan/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free