Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förord. Af Utgifvaren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i detta afseende förut kommit till allmänhetens kunskap
genom tryck, saknar riktighet.
Vid gymnasium var denna tid Doktor Olof Hultin Lektor
i Theologien. Till gestalten storväxt, var han en man med
godt hufvud och omfattande kunskaper, men iakttog icke
alltid vid undervisningen det värdiga och skickliga i uttrycket»
hvarom det likväl bör vara en oförgätlig regel for läraren att
städse beflita sig, synnerligen i det ämne Hultin hade att
föredraga*). ’ Han bodde i sjelfva gymnasiihuset, på nedre
botten, och var ungkarl, betjenad af en gammal piga, som
förestod hans hushållning, dervid tidtals biträdd af en sin
syster. Dessa “Eultins Stinettersåsom de benämndes, voro
af någon anledning icke i gunst hos djeknarne, som derfore
emellanåt roade sig med att ställa till något puts för dem.
Så var händelsen också en dag under höstterminen 1814;
och säkerligen blott af nyfikenhet och såsom åskådare hade
äfven Sjöberg sällat sig till upptågsmakarne. Förmodligen
hade Hultin, som tillika var Rector Gymnasii for året, märkt,
att någonting var å farde, och kom ut i köksförstugan. Vid
hans åsyn togo de andra pojkarne qvickt till flykten, men
Sjöberg, som ej i lika grad hade ond t samvete och ej var
lika skyndsam att komma undan, upphanns och blef
syndabocken för de öfriga. “Du är för gammal att längre vara
*) En samling af dylika »pecoralier», kunde man väl säga, finnes
intagen uti Tidningen; »Conservationsbladet», hvilken utkom i Stockholm &r
1823; och s&som tillägg till hvad der kan lä9as, må följande tilldragelse
här omtalas.
Hultin läste en dag öfver Artikeln: Om döpeUen, och under ämnete
bohandling märkte han ibland ynglingarne en, som icke skänkte
uppmärksamhet åt lektionen, utan stimmade, såsom uttrycket är. Den ifrågavarande
Gymnasisten hette Flodmark och hade det naturfelet att stamma något;
var för öfrigt hvarken på hufvudets vägnar eller i annat hänseende på
minsta vis att räkna bland de framstående. När nu Hultin märkte hans
stimmande, vände han sig helt hastigt till honom med en fråga, i dessa ord:
»Hör pdj du Flodmark, om jag hugger en Turkunge i lufven och håller vatten
på honom: år del dop, det?» — hvarpå Flodmark, heltöfverraskad, svarade:
«jV-e-e-«// Det ä-å-år n-ö-ö-öd-dop». — Hultin föll i skratt, så att hans stora
mage skakade; och att mängden af åhörarne instämde i hans: »Den gången
var du qvick, Flodmark; Ha! Ha! Ha!» torde icke väcka förundran.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
