Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och på raenskoläppar, dubbla rosor,
Hvila sig och spilla af sin nektar.
Hvilket offer kan väl skalden bära
Fram åt Maj, de ljufva rosors fader,
På naturens stora gröna sabbat?
Blod försmår den milde på sitt altar.
Dock ej blodet af den milda drufvan,
Af den vänliga, som villigt offrar
Upp sitt sköna blod for menskans glädje.
Med hvad sång, hvad spel skall Guden prisas?
Icke älskar han sitt lof att höra
Utur döf metall, ur döda lutor,
Som ej njuta sjelfva, då de spela.
Nar den lefvande, när menskans hjerta
Uti harmoniens milda vågor
Höjer sig och sänker, bäst han dyrkas.
Nar jag derfore nu såg, hur vinet
Brann, som droppar utaf eld, i glaset,
Skönt liksom en majdags morgonrodnad,
Tog jag glaset och för mensklighetens
Och naturens blommor drack en skål. —
Skön min hydda var, lik den, som Petrus
Ville bygga på förklaringsberget.
Himlen var mitt tak; den unga jorden,
Grön och blomsterrik, var templets golf.
Och Gud sjelf var hos mig Djr ett hjerta
Älskar uti oskuld, är hans himmel.
Och nu stego uti ljufva drömmar
Euglar ned, och uti skaldens öga
Speglade sig af, och ned med blicken
Vitalis. Samlade Skrifter. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
