Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och denna sköna engel, som planterat
Oss på din väg, på det ined fromma ögon
Med dig i qvällens stund vi skulle gråta
Och säga med vårt doft, hvad ej med orden
Förtäljas kan, hur skönt i himlen är —
Han är din goda engel, som du drömde
Att famna uti stundens sköna former.
Som blickat jerat med kärlek i ditt hjerta
Och varit med dig, fast hans etherskönhet
Ej kan sig spegla i ett dödligt öga,
Och 30m en gång för dig sig uppenbarar
I all sin skönhet under namn af Dödeu,
Och kysser själen ut ur stoftets tangsel,
Och trycker dig uti sin famn och fröjdas,
Att han omsider kunnat dig befria.
Då sade jag: I blommor, blifven mina!
Jag vill med milda tårar eder vattna.
När jag min Laura mins, den ljufva blomman,
Jag sjelf blir blomma och får dagg i ögat
Och blomsterenglarne nu uti vinden
Sitt hufvud böjde, som till vänligt bifall,
Och solen sken med samma ljufva klarhet,
Som in uti mitt barndomsöga blickat.
Ej mera doftar dina blommors ljufhet,
Natur, och rifven är din gröna mantel,
Och ej mer skalkas vänliga Zefyrer
Omkring mig, utsträckt vid en källas blombrädd.
De gunga icke mer på gröna qvisten
Och kasta ned sjelfsvåldigt utur gungan
De hvita äppelblommor på mitt anlet.
Om nu jag stannar under höga appeln,
Der första gången jag en Majqväll skådat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
