Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den ljufva. utur hvilkens tjusnings bli ekar
Mitt ödes ta tia sina färger hem tat,
Och än ned på mig falla hvita blommor.
Är det blott snön, den bleka vinterliljan.
Natur 1 för dig ock kommer solen åter
Med vårens värma uti gyllne blickar,
Och vestanvinden, lekande med blomstren,
En ljuf harmonisk sång å nyo sjunger.
Och från sitt hvita örngott utaf snö
Uppvaknar blomman ur den långa hvilan,
Och dottren Najas åter fri sig känner,
Och dansar sjuugande och leker barnsligt
Med gröna lockarne utaf ditt hår.
Och dottren Dryas sträcker gröna armen
Och vinkar luftens boningsmän att komma
Och fira våren invid hennes sköte.
Hon gläds, då hennes skönhet de upphöja,
Och kronan grönskar stoltare än förr,
Och gläds, då tvenne älskande sig samla
Inunder skuggan och sitt hjertas flamma
I kyssars himmelskt ljufva nektar släcka.
Natur! du glädje har af dina barn:
I lif och död de hylla varmt sin moder.
Med dig de svärma ljuft i vårens stunder,
Hvar andedrägt är en oskyldig fröjd;
Men när, om hösten, du begynner sörja,
Då brista deras hjertan utaf sorg.
Men skalden går, den trognaste bland söner,
Med alla årets tider i sitt hjerta;
Dock konstens vår står ofvan. Hoppets träd
Slår oförgäuglig blomma ut i tiden,
Fast frukten mognas först af evig sol.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
