Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Trollhättan.
En gång voro vi ett folk af ära,
Då hos oss var Carl den tolfte Kung.
Men vi tröttnade att henne bära;
För de veka skuldror är hon tung.
Äran vek ined Carl. Odödlig smärta
En odödlig äras vålnad var.
Och af Carl, det största Svenska hjerta,
Blef hos folket blott en saga qvar..
Men i djupet kraftens ande sitter
Och ler bittert öfver tidens prål:
Ser sig icke blind på guldets glitter,
Allt hans husgeråd är jern och stål:
Språkar med de gråa minnens skara
Och sig solar uti deras blick:
Och de toner, från hans hjerta fara.
Sjunga, hvad af dem han veta fick.
Sjung, att himlen rodnar sjelf i qvälleu,
Om den tid, som ej mer komma skall!
Och, när du dig störtar utför hällen.
Sjung, uti ditt eget, hjeltens fall!
Och, när se’n du öfverlefvat natten,
Och på rena himmeln solen går,
Carl den Tolftes minne kring ditt vatten
I en evig skön regnbåge står.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
