Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lågt, som Tartaren, är tyrannens sinne,
Der fruktan gjort förbund med brottets minne.
Hvart stjernfall bildar, for hans häpna syn,
En blixt från hämnaren, som bor i skyn.
I vindeus fläkt, som spelar kring hans Öra.
Tror han sig gny af upprorsskaror höra:
I aftonpurpurn invid vesterns rand
Ser han det blod, som gjöts utaf hans hand.
Han hör i lunden, der han tankfull sitter,
Trumpeters klang i näktergalens qvitter:
Och minnet af de missdåd, han begick,
1 stum förtviflan talar ur hans blick
Då eger jag, af mina hopp bedragen,
Och fjerran skiljd från menniskor och dagen,
Ett evigt lugn och bytte ej min lott
Emot hans thron, hans fruktan och hans brott.
Man är ej slaf, fastän i bojan grånad,
Och ej en bof, fast med dess öden hånad.
Uti mitt bröst, fastän bland tusen band.
Dock brinner friheten med himmelsk brand.
Blott den är slaf, som ej förmår att styra
Sin känslas utflygt och begärens yra —
Och köper — utaf deras bud en träl —
Minutens njutning för en lefnads väl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
