Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Speglarna
Till Laura.
När som ensam, utaf sorg betagen,
Ned på flodens blåa duk jag ser,
Darra dystert mot mig bleka dragen:
Ingen ros på bildens kinder ler.
Mellan spegelväggar många timmar
Vandrar jag uti din faders borg:
Ren och klar krystallen mot mig glimmar;
Men dess klarare syns bildens sorg.
Och han ser på mig så full af smärta
Mannen, som i glaset fången står,
Att ur djupet af mitt eget hjerta
Qväller medlidsam en stilla tår.
Men liksom en engel från det höga,
Nalkas du min famn, så ljuf och mild.
När mitt öga kysser så ditt Öga,
Ack, hur saligt målad är min bild!
Åkermannen Kronos upphör plöja
På den sälles panna för en stund.
Ater rosor, Amors barn, sig böja,
Som en morgon, uppå kindens grund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
