Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så står Herr Linstängel, stackars skälm,
I grön uniform och ljusblå hjelm,
Och när Vestan kommer, den franska sprätt,
Och vill lära honom att buga nätt,
Så säger han intet, men bugar sig,
Ty han tycker icke om trätor och krig.
Men fast han är så ödmjuk och from,
Blir han rådbråkad utan ransakning och dom.
Att räkna bråk är icke så lätt;
Men att bråkas sjelf, det är svårare, det!
Men Herr Linstängel får ingen ro i sin kropp,
På spinnrockens torn nu fästes han opp;
Der görs han så mager, subtilig och lång;
Han blir det ej gerna, han blir det med tvång.
Dock får han ännu ej vara i fred:
Han åker uti den skrällande sked.
Men går han nu af, subtil som ett hår.
Snart läks med en knut ihop hans sår.
Se’n måste han ock mycket ondt stå ut
Utaf synålar, damernas spjut.
Se’n ställa sig pigor vid en å:
De orena linntyg de skölja och två,
Att hvita de bli, som narcissor små.
Men förut få de stryk af den klappande mö;
Fick en menska så mycket, så skulle hon dö.
Men när han kommit i de år,
Att af honom en trasa blott återstår,
Han sig uti Andans tjenst beger:
Hans regeneration vid Tumba sker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
