Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att dansa, nemligen, kring gyllne kalfven,
Som Judar gjort för henne. På det jag
Nu ej förhungra skulle uppå jorden,
Jag måste lära något nyttigt haudtverk.
Jag ansåg herdalifvet då som lugnast
Och som oskyldigast; ty lätt man undgår
Att bli förargad, när man lefver ensam
Och går och larfvar för sig sjelf i skogen.
Och har blott sina får att göra med.
Då blef jag vallpojke hos kung Admetus;
Förtjenade mig något ock dessutom;
Ty jag den bästa spelman var i trakten.
Dock vill jag ej ånyo herde bli;
Ty än jag mins, att jag slet ondt i skogen.
Dessutom ha’ herms får så långa hora,
Att jag är nästan rädd för dem. Jag röstar
Också för sorgespelet.
Författaren.
Papageno!
Du är ju min imitatör! du reser
På min bekostnad uti diktens verld.
Så öfvergif mig ej i vådans timma!
Papageno.
Säg, pläga väl lierrns fotter gå åt öster,
När viljan deciderat sig tor vester?
Väinämöinen.
Väl ville jag utaf nyfikenhet
Se hur det tillgår uti tragedien;
Men jag är rädd, att man skall slå ihjäl mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
