Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till Sittim de sprungo, så muntre och snälle,
Som hjortar och r&djur vid vårdagens sol.
Tänk! Sittim stod qvar ackurat på sitt ställe,
Och Josua Nun son satt uppå en stol.
Liksom i en krona demanter, smaragder,
Så glänste figurer i barnenas tal.
Dock afhörde Josua bamenas bragder
Med särdeles långmod och dolde sitt qval.
När talet dock föll på den sköna huldinna,
Som tagit dem opp såsom barn i sitt hus,
Begynte historien han artig att finna,
Och öfver hans anlete spridde sig ljus.
Herr Josua Nun son nu längre ej dröjde:
Marsch, ropte han, marsch, mina krigare små!
Först foten den venstra från marken de höjde,
Se’n togo den högra de med sig också.
På stänger af furu de kankade arken
Med klingande spel öfver floden Jordan,
Och Israels tolfmän de reste på marken
Tolf domarestenar på gräsbeväxt plan.
Trumpeterne skrällde och fanorna höjdes,
Guds ark sken, som Majsolens gyllene klot.
Men tvekan hos Jerichos borgare röjdes,
Hur Israels barn skulle tagas emot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
