Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I purpurslöja, lik månen, hon skred,
På grönskande tufvan hon satte sig ned,
Och, liksom solen ur morgonskyn,
Ur kjorteln hon gick inför konungens syn.
Som en törnros röd, som en tömros hvit,
Nu Bathseba stod i oskuldens habit.
Hon såg uppåt taket på kungen och log;
Då spelte konung David, som orre i skog.
v
Konung Davids tankar b åd’ stora och små
De togo nu resekläder uppå.
Konung Davids tankar de stego till häst,
Och ilade bort, dit dem syntes bäst
Men, lik en snögubbe vid solens brand,
Stod konungen sjelf på slottstakets rand:
Hans hjerta smälte allt mer och mer,
I skägget tillrade tårarae ner.
Bekajad med kärlekens brinnande qval,
Han tog uti handen sin gyllne pokal
Och ropade ut med sväfvande mål:
Jag har äran att dricka fru Bathsebas skål.
Derpå sin harpa i handen han tog
Och ljufiiga toner ur henne drog,
Så ljufva som kyssar i månskenets stund,
Dem kärleken lockar från skönhetens mund.
Hvad sedan om natten tilldrog sig
Det stöter på prosa och angår ej mig,
Men det kan jag säga och säger försant
Att icke Uria, kung Davids sergeant,
Var nöjd med den bragd, kung David gjort.
Ehuru han hedrad sig finna bort:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
