Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På snillets våg, de viste sig i dansen.
Men jag gick hem och sof på mina lagrar,
Se’n jag med fröjd min kortkungsprakt lagt af,
Liksom en fjäril flygande ur puppan.
Jag vill ej nyttja solens gyllne vagn,
För att uti djurkretsen köra gödsel.
Jag redan löst min Pegasus från plogen;
Hans klippta vingar börja åter växa.
Må andre gräfva ned sig uti mullen!
De äro döde; det är deras hem.
Jag lefva vill i sångens gudalif:
Jag sitta vill i forskningens demant-torn,
På hvilkets spira morgonstjernan glänser,
Och der med frihet läsa och begrunda
De kolossala gyllne hieroglypher
Uti naturen och mitt eget hjerta.
Se! Phoebus sänker sig på silfverskyar
Och i en mera värdig skrud mig kläder.
En krans han flätar in i mina lockar,
Utaf den lager, hvilken ej förvissnar.
Han vid min skuldra fäster gyllne bågen,
Hvarmed han fordom ormen Python dräpte,
Till tecken, att en skald skall vara hjelte.
Han sätter i min hand den gyllne lyran,
Vid hvilkens klang, ifrån sitt höga hemland,
Den Eviges förstfödda dotter, skönhet,
Med stjernor krönt och klädd med morgonpurpur,
Liksom en brud intill mitt hjerta sjunker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
