Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men när de kommit, det lyckliga par.
Der en gammal bänk af idegran var,
Bänksatte sig skalden så hårdt uti brädet,
Att ännu hans bild synes qvar uti trädet.
Och åter den vördige Direktör
Sig med penningpungen skaffar gehör —
Ty penningar, har jag kunnat märka,
Långt mera än klubba och spira verka —
Och sad’: Jag har flere guldpenningar än —
Fins här kanske någon mer god vän,
Som sölat uti svart blod sina händer,
Det honom till mycken ära länder.
Då steg utur hopen en liten Seigneur
Och läspade ljuft: Herr Direktör!
Jag har hört utaf dem, som drömmar uttyda,
Att det förargelse skall betyda,
Att drömma om pengar, och det jag förstår.
När man vaknar och inga penningar får.
Men när jag vaknar ur mina drömmar,
Som enligt ordspråket rinna som strömmar
Och det af klaraste vattenslag,
Och genast får i en guldpenning tag,
Så stod’ det illa till med mitt snille,
Om jag mig derför förarga ville.
Nu till den bragden, som jag utfört —
Direktören om Blanka visst talas hört,
Fast många Herrans år före oss båda
Hon månde i Svea Rike råda. —
Hon utförde en mycket poetisk bedrift,
Ty hon dräpte sin son, Konung Erik, med gift,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
