- Project Runeberg -  Samlade skrifter af Vitalis /
289

(1873) [MARC] Author: Erik Sjöberg With: Carl Adolf Forselius, Erik Gustaf Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och ära, då undertecknad i sin födelsesocken allmänt är
ansedd såsom en fantast. Ack! En profet varder icke liden i
sitt fädernesland. Skulle dock icke E. H. K. med en nåd,
den jag i det tysta ville besjunga, den jag i glömskans rike
ville ihågkomma, vilja benåda mig med någon titel, till
exempel af Skogs-Råd eller Sjö-Råd? Hvilken balsam skulle
det icke gjuta i mitt blödande hjerta!

Täcktes E. H. K. också kasta en uppmärksam blick på
mina skodon! Så stora remmar äro icke qvar af dem, att de
längre kunna passera för sandaler. Lycklig, o trefallt
lycklig, är dock Jerusalems skomakare, som, under sina
vandringar i fjerran, sjelf kan lappa sina skor! Också ha vi på
jorden ett läder, som är alldeles såsom fnöske, hvarföre jag
äf-ven, i dessa för bistrade tider, alltid nyttjar fnösket att
half-såla mina stöflar med, och lädret att slå eld uti. Behöfver
jag väl vidlyftigt orda om mina byxor? Hvilken disharmoni
emellan lapparne! Hvilket återsken af mitt eget jag! Huru
lycklig är icke Ruter knekt, som icke behöfver några byxor!
Huru lycklige äro icke de marmorbilder, som jag i Stockholm
sett, och som, utan att man tillräknat dem det, kunna visa
sig nakne för folket! Jag är en fattig stackare, som
ingenting ärft och ingenting förvärft, utom min arma kropp, för
hvilken jag är rådlös, ty i klockarens täppor växa inga
fikona-löf och krusbärslöf förslå icke alls. Vore jag ett får, så
hade väl ullen af sig sjelf växt på ryggen på mig, men nu
har jag olyckligtvis blifvit ett geni, hvilket varit betänkligt
både i gamla och nya testamentets tider, ja, är det ännu
bland min upplysta samtids menniskor, som hvarken vilja
höra talas om gamla eller nya testamentet, emedan vår Herre
icke testamenterat dem några penningar.

Så länge min svärfader lefver och kan förrätta sin
tjenst, bor jag i sockenstugan, så ofta jag törs vara hemma,

Vitalis. Samlade Skrifter. 10

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:54:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vitalisss/0364.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free