- Project Runeberg -  Samlade skrifter af Vitalis /
291

(1873) [MARC] Author: Erik Sjöberg With: Carl Adolf Forselius, Erik Gustaf Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

med ljussaxen, förmodligen, emedan han tyckte, att E. H. K.
lyste nog klent. Men det kommer en vinter, Fimbulveter
kallad, då snö faller ifrån alla kanter. Då höres icke
längre i min födelsesockens kyrka min svärfader klockarens röst,
och jag, allmänhetens klockare, bor då likaledes hos
mullva-darne. Föga önskvärdt vore det ock att lefva i en sådan
vindtid och vargtid, såsom Eddan säger. Ty Fimbulveter är
en erkevinter; han är så lång som tre. Då hjelper det icke,
att Bil sätter sig till motvärn med såstången Simul, när
Hate Hrodvitnersson, efter en lång fasta, fattar, o himlalilja,
din strålkalk med framtassen och slukar honom såsom en
ostra.

Hvi belönar och hägnar icke E. H. K. de fromma
skalder? Hvi gå de arme, midt i Thors månad, på Parnassen, i
all sin nakenhets blygd? Hvi rifva de på de rikares egor
nässlor och annat ogräs till den grönkål, hvarmed de lifnära
sig? Huru ofta hafva de dock, under nattens heliga tystnad,
lyftat sina azurfårgade ögon upp mot E. H. K;s thron,
sjungit E. H. K:s lof och dock, mot morgonen, sömnige och
obe-lönte, dragit sig tillbaka och, liksom Israels barn vid de
elf-ver i Babylon, gråtande upphängt sina harpor i pilträd och
vide? Främst af dem alla vågar jag dock smickra mig med
rättighet till E. H. K:s nåd; en undransvärd likhet röjer sig
nemiigen i vår lefnadshistoria, och intressant vore, om vi
blefve jemförde på Plutarchi sätt. Jag går ensam på
jorden och funderar, likasom E. H. K. i de högre regioner;
begge köra vi nattens vagn öfver jorden och trifvas bäst i
dunklet; björnar förfölja mig, liksom ulfvar E. H. K; när
jag blifver dem varse »far äfven jag hastigt åstad liksom jag
vore rädd», och när de kläder, som jag nu har på mig, falla
sönder, vill jag äfven åtaga mig att skina i kapp med
E. H. K-, åtminstone de nätter, då det är mulet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:54:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vitalisss/0366.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free