Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En vink att söka sin silkesbädd.
Och insjöns strand med liljor stod klädd.
Som under den stilla nattens lopp
Sin skönhet tv&dde i vattnets bryn,
På det de mer friska måtte stå opp,
När soln, deras älskare, syntes i skyn.
Ibland ruiner af tempel och slott,
Hvars tid som en lysande dröm förgått»
Åf intet den ljufva enslighet störs,
Der endast nattfågelns läke hörs,
Der endast synes, när skuggorna gått
Från månen bort och befriat hans ljus,
På en pelare fåglarnas drottning, som sitter
Förutan rörelse, utan qvitter,
Likt sin egen bild i ett Gudahus.
Hvem skulle ha tänkt, att i denna lund,
Der skönhet och ödslighet stiftat förbund,
Dock plågans dämon stänkt en glöd
Från röda vingen, mer full af död,
Än nånsin kom med qväfvande brand
Från den röda öknens flammande sand.
Intet menniskoväsen mäktar bestå,
Som härjarens lågande vingspets rör —
Som blomman, när Samum andas derpå,
Till jorden dignar, förvissnar och dör!
öfver månget ansigte solen gick ner,
Som fullt af blomma och helsa var:
Nu redan förgängelsens stämpel det har
Och aldrig skådar det solen mer.
Ack, hvilka hopar, som graf ej få,
Som det skygga månskenet darrar uppå:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
