Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De vilda gamarne sjelfva fly
Och for s& vämjelig spis de sky.
Den grymma hyenan ensam ströfvar
Kring öde gator i ostörd frid
Och der sin rysliga slagt föröfvar —
Ve den, som hon träffar döende på
Med en blixt ur de stora ögonen blå!
J arme, så klagade Perins ord,
Edert första fall hårdt liden J för.
Några paradisblomster väl eger er jord,
Men ormen sitt gift på dem alla strör!
Hon gret, och kring henne, der tåren föll ner,
Blef luften ånyo ren och klar,
Ty en magisk kraft hvar perla har,
Som en vänlig engel åt menniskan ger.
Just då under några orangeträd,
Hvars frukt och blomma vid vindens smek
Med hvarannan skalkades, liksom med
Ett barn den gamle sig blandar i lek,
Hon hörde en suck, i den grönskande lund
Och nära invid den lugna sjö,
Af någon, som denna tysta stund
Hade stulit sig dit för att ensam dö.
Det var en man, som, hvarhelst han gick
I lifvet, tusendes kärlek fick.
Nu måste han dö i enslig smärta,
Som vore han dyr för inget hjerta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
