Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sin arm hon kring den älskade slår.
Sin kind mot hans med kärlek hon sluter.
Hon doppar i sjön sitt lösta hår
Och svalka öfver hans panna gjuter.
Ack! fordom honom i sinnet ej föll,
Att nånsin den sorgliga dag kunde gry,
Då han med fasa den famn skulle sky,
Som lika ljuf och helig han höll
Som cherubers vaggor i Edens lund,
Der de hvila i lifvets morgonstund.
Han ryser, liksom förgift det var.
Som hon på läpparnes rosor bar.
Då bad bon, lutad ömt mot hans bröst:
»Ack, unna mig dock till min sista tröst
Att andas den luft, som sväfvar kring dig!
Ehvad han än på vingarne bär
Död eller helsa, dock han är,
0 älskade! ljuf och salig för mig.
Der — drick mina tårar, de falla ändå!
Ack, att i mitt hjerta balsam flöt!
Väl vet du, att allt mitt blod jag gjöt,
Om ett ögonblick ro du deraf kunde få.
Nej, vänd ej ditt ansigte bort från mig,
1 trohetens namn jag dig besvär!
Ty jag är din — min plats hos dig.
Vid ditt hjerta i lifvet och döden är.
Tror du, att hon, som sitt enda ljus
I den mörka verlden från dig har fått.
Kunde bära det ödsliga lifvets lott,
Om du gick ner i skuggornas hus?
Att jag kan lefva och låta dig gå,
Som är mitt verkliga lif? — Nej, nej —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
