Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ofver Syriens lustgård, af rosor full,
Låg stilla och blänkte aftonens gull.
Som en gloria soln i sin nedgång re’n
Omkring det heliga Libanon sken,
Hvars hjessa smyckad med vinterns prakt
Djerft blickar den blåa himlen emot,
Då sommarn i blommande dälders trakt
På rosor sofver vid jättens fot.
Och Perin ned från luften såg
Det land, som under hennes fotter låg,
Med nejder sköna som barndomsdrömmar,
Med blomstrande lustgårdar, glänsande strömmar;
Den klara floden stod yppigt klädd
Med gyllne meloner på sin brädd,
Mer gyllne der solens sken dem förgyllde.
Och ödlor kring fallna Gudahus
Klart glänste, som lefde de blott af ljus.
Och, än mer glänsande, dufvor fyllde
De skyhöga klippor och sväfvade på
Rikt prydda vingar i luften blå.
När vesterns stråle sig på dem lagt,
Då var deras glans demantens prakt
Och Peristans tårfrie regnbågar lik.
Der ljöd ur skuggan en himmelsk musik
Al herdars och vildbins ljud,
Som fira på blommor sitt gästabud,
Af Jordanens sorl genom blomstrande dalar
Och qvitter ur träden af näktergalar.
Det släckte ej qvalet, som Perin led.
Dess själ var dyster, trött vingen var.
På Balbeks tempel hon fridlös såg ned;
Det var hennes eget i fordna dar:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
