Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Derpå han vände sin pannas natt
Mot barnet, som utan fruktan satt,
Fast solen aldrig förlorat sin glans
På ett ansigte mera vildt än hans.
Det var ett rysligt åskmoln likt,
Tillika på eld och på mörker rikt.
Der dystra sagor upptecknade blifvit
Om rysliga brott, som han bedrifvit,
Hur tempel han plundrat och oskuld kränkt
Och eder brutit och tröskeln stänkt
Med gästers blod! — allt, allt stod der
Så svart, som hvar bokstaf i domen är,
Som förkunnas Öfver syndens vän,
Förr’n nåden har gråtit dem ut igen.
Fast lugn nu syndaren tycktes stå,
Som aftonvindens balsamiska smek
Hans ande svalkat, och se uppå
Det sköna blomstrande barnets lek,
Dock, hvarje gång som hans dystra blick
Dess molnfria öga till möte gick.
Det var som, när i en afguds hus,
De facklor, som hela natten re’n
Åt lastens fester lånat sin sken,
Bli mötta af morgonens herrliga ljus.
Men hör! till aftonbön tecken man ger,
När dagen sänker i vesterns rand
Sitt gyllene klot, och i Syriens land
Hvart troget hjerta till Allah ber.
Och, uti skuggan af doftande trän.
Från blomsterhyendet pilten spratt
Och bad till himmelen lugnt och gladt
Med ögat åt söder och böjda knän.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
