Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mera ljuft till hjertat talar ej
Hoppets dikt, som öfverröstar qvalen,
Blygsam, som en späd förgät-mig-ej,
Skapt for hjertat, herdarne och dalen.
Sökte sä min blick kring jordens rund.
Fyllningen utaf den ljufva tankan.
Hopp och Längtan gjorde ett förbund,
Skönt, som drufvan rodnar ifrån rankan.
Ack! men ack! jag alltid ensam var:
Ensam kom jag till och gick från parken,
Och det namn, som känslans dotter bar,
Söng vid lutan eller skref i barken.
Och när utaf dagens mödor matt
Odlarn löste dragame från plogen,
Jag på klippan invid elfven satt
Och såg solen gömma sig i skogen,
Och inunder hörde elfvens fall,
Såg, vid vestans klagesång i linden,
Månan gråta utur vågens svall —
Då jag söng och Längtan gret på kinden.
Hilma! Hilma! hvar du gömmer dig,
Hvilken nejd än gläds af Dina blickar,
O! försmå dock ej den suck från mig,
•
Som jag dig med vestanvinden skickar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
