Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grafven rymlig är — der allt försvinner,
Och om hjelten tusen segrar vann
Aldrig, aldrig han en seger vinner
Öfver griftemas tyrann.
Allt är skugga, hvad oss hoppet målar
I inbillningens förhöjda dag.
Allt är skugga, som i lifvet prålar,
Hjeltens styrka, Gracernas behag.
Känn dig dödlige! i öknens sippa;
Flyktigt tynar bort ditt lif, som den
Bränd af middagssolen på sin klippa
Dignar för förgängelsen.
Mildra saknaden, som fruktlöst gråter!
Re’n du gäldat smärtorna sin skatt.
Han, som bortgått, vänder aldrig åter;
Evigt slumrar han i grafvens natt
Nej! ej evigt — ty en dag skall randas,
Som sitt sken kring griftema skall strö;
Mullen öppna sig, stå upp och andas
För att aldrig mera dö.
Se insekten, född och död med dagen,
Klagar han vid målet af sitt lopp.
Att han af inbillningen bedragen
Icke nådde seklers lifstid opp?
Skåda solen, hög och mild hon tågar
Genom rymden af sin azurban.
Månne odlarn, när det aftnas, frågar:
Hvi sönk du i ocean?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
