Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nej! — Och se af ljumma sommarfläktar
Kupans svärm, kring rosenkalkar förd,
Ej af dem bereder blott sin nektar,
Men af giftet bergar ock sin skörd.
Så den vise står hos lifvets smärta
For sin vishet uti evig skuld;
Genom den förädlades hans hjerta
Som i elden konstnärns guld.
Jordens sällhet delar blommans Öden,
Vi en stund, ej evigt henne fått
När en vän då viker bort med döden,
Trösta dig med det förflutnas lott
Samla kring dig hvarje ljufligt minne
Af en sällhet, som ej är, men var.
Erkänn *jag var salU, med tacksamt sinne,
Och äg minnets sällhet qvar.
Det ar skönt att kunna manligt lida:
Välj då tålamodet till din vän!
Vinka hoppet; det skall dager sprida
Kring din horisont, fast töcknig än.
Om du fåfängt efter solen frågar,
Svept uti en dimmig atmospher,
Skall du, när hon fram på fästet tågar,
Känna mer, hur skön hon är.
Smärtan för ditt öga sig förstorat,
Mången blomma doftar på din stig.
Eller säg mig: har du ock förlorat
Dygden, Sångmön, Vänskapen och mig?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
