- Project Runeberg -  Vita nätter : berättelser /
12

(1928) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vita nätter : ur en drömmares minnen - Den första natten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

jag är skygg för kvinnorna, och jag nekar inte till,
att jag blev lika upprörd i ert sällskap, som ni nyss
blev, då den där herrn skrämde er. Lika upprörd
känner jag mig nu. Det är som en dröm, men inte
ens i drömmen skulle det kunna falla mig in, att jag
kunde tilltala en kvinna på detta sätt.

— Verkligen? Hur så?

— Jo, om min arm nu darrar, kommer det sig
därav, att den aldrig har kommit i beröring med en
hand så liten och nätt som er. Jag har alldeles vant
mig av med fruntimmerssällskap, det vill säga, jag har
inte heller förut umgåtts med kvinnor. Jag står
alldeles ensam i livet och vet inte ens, hur man ska
konversera med fruntimmer. Och nu vet jag inte heller,
om jag kanske sagt en dumhet. Svara mig öppet!
Jag skall inte taga det illa upp och blir inte sårad.

— Nej, tvärtom! Om ni ännu darrar, därför att
jag är så öppen av mig, så vill jag rentut säga er,
att kvinnorna tycka om en sådan skygghet. Och om
ni vill veta närmare besked, så måste jag öppet säga,
att er förlägenhet också behagar mig, och jag släpper
er inte, förr än jag kommit hem.

— Ni uppför er så hyggligt mot mig, att jag slutar upp
att vara förlägen, inföll jag, men då farväl med alla
utsikter!

— Utsikter? Vilka utsikter menar ni? Och till
vad? Det var dumt sagt av er.

— Förlåt! Ordet halkade över läppen på mig. Men
hur kan ni begära, att jag i ett sådant ögonblick icke
skulle hysa en önskan?....

— Att behaga, eller hur?

— Ja väl! Men var för Guds skull ädelmodig!
Besinna, vem jag är! Jag är redan tjugusex år

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:55:14 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vitanatt/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free