Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vita nätter : ur en drömmares minnen - Andra natten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
annan kunde få upplysning om er person, så måste
ni själv tala om allt för mig till punkt och pricka.
Alltså — vad är ni för en människa? Börja nu med
att berätta er levnadshistoria!
— Min levnadshistoria! utbrast jag förskräckt. —
Vem har sagt er, att jag har en historia? Jag har
ingen historia.
— Om ni har levat, har ni väl en historia, inföll
hon skrattande.
— Nej, det är ändå ingen historia. Jag har levat
alldeles för mig själv, såsom det heter, det vill säga
alldeles ensam, ensam, totalt ensam. Förstår ni, vad
ensam betyder?
— Det vill säga, att ni aldrig har träffat någon!
— Nej, inte så. Man kan träffa människor ändå,
men förblir ensam.
— Har ni då aldrig samspråkat med någon?
— Strängt taget, inte med en enda.
— Vad ni är för en underlig karl! Förklara er
närmare! Vänta! Jag skall gissa mig till det. Ni
har kanske en mormor som jag. Hon är blind, och
därför har hon aldrig släppt mig från sig hela livet,
så att jag nästan har vant mig av med att tala. När
jag för två år sedan spelade henne ett spratt, och hon
märkte, att hon inte kunde hålla mig kvar, tog hon
och band fast mig, ja, hon sydde bokstavligen fast
mig med en knappnål vid sin klänning. Och så ha
vi sedan dess suttit dagarna i ända. Hon stoppar
strumpor, fast hon är blind. Jag sitter bredvid henne
och syr eller läser högt. På detta underliga sätt har
jag nu i två år varit hoplänkad med henne.
— Ack, min Gud, vilken olycka! Nej, en sådan
mormor har jag lyckligtvis inte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
