- Project Runeberg -  Vita nätter : berättelser /
25

(1928) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vita nätter : ur en drömmares minnen - Andra natten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Jag begriper rakt inte, varför ni berättar allt
detta och varför just ni förelägger mig sådana löjliga
frågor. Men däremot vet jag säkert, att allt detta i
bokstavlig mening har inträffat med er själv.

— Utan tvivel, svarade jag i samma
allvarsamma ton.

— Är det alltså sant, så fortsätt, återtog
Nastenka, ty jag vill gärna veta, huru det slutade.

— Ni vill veta, Nastenka, vad vår hjälte gjorde i
sin vrå, eller rättare sagt: jag, ty hjälten i denna
handling är just jag själv i egen anspråkslös person.
Ni vill veta, varför jag blev så bragt ur jämvikten
och förvirrad hela dagen genom det oväntade besöket
av en vän. Ni vill veta, varför jag blev så röd i
ansiktet och for upp så häftigt, då dörren till mitt rum
öppnades, varför jag inte kunde ta emot gästen och
varför jag så skamset dignade under bördan av min
egen gästfrihet?

— Ja visst, inföll Nastenka, det är just det, det är
frågan om. Men hör på! Ni berättar vackert, men
skulle ni inte kunna tala i mindre högtravande
ordalag. Nu talar ni alldeles så, som om ni läste i en
bok.

— Nastenka, svarade jag med högtidligt allvarsam
röst, fast jag hade svårt att hålla mig från skratt. —
Kära Nastenka, jag vet, att jag talar vackert, men
förlåt, jag kan inte berätta på annat sätt. Nu, kära
Nastenka, nu liknar jag kung Salomos ande, som låg
tusen år i en kista med sju insegel, tills de slutligen
blevo borttagna. Nu, kära Nastenka, då vi åter träffats
efter en så lång skilsmässa — ty jag har länge känt
er, Nastenka, och länge sökt någon, nämligen just er,
och därför att det var förutbestämt att vi skulle

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:55:14 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vitanatt/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free