- Project Runeberg -  Vita nätter : berättelser /
35

(1928) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vita nätter : ur en drömmares minnen - Andra natten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

jag aldrig skulle bliva i stånd att börja leva ett
verkligt liv, därför att det tycks mig, att jag har förlorat
allt förstående, allt sinne för det verkliga livet. Ja,
det har gått därhän, att jag till sist har förbannat mig
själv, därför att jag efter mina fantastiska nätter får
stunder av tillnyktrande, som äro förfärliga. Och
under tiden hör man, huru det virvlar och sorlar runt
omkring av människosjälar i livets virrvarr; man hör
och ser, huru människorna leva, leva i verkligheten;
man ser, att livet icke är tillslutet för dem, att det
icke upplöses och förflyktar som en dröm, som ett
fantom, att deras liv evigt förnyas, och att en del
därav icke är lik den andra, under det att den skrämda
fantasien är förstämd och äckligt enformig, en skuggas,
en idés trälinna, en slav under det första bästa moln,
som plötslig skyler solen och med ångest pressar
hjärtat, det äkta Petersburgshjärtat, vilket så högt
värderar sin sol. Och vilken fantasi är det i dessa
längtans kval? Man känner, att den slutligen blir trött,
uttömmer sig själv i ansträngande av sina krafter,
denna outtömliga fantasi, därför att man hämtar styrka
och livar upp sig endast genom sina gamla ideal. De
splittras till stoft och spillror, och om det inte finns
något annat liv, så måste man bygga upp det av dessa
spillror.

— Och ändå begär och åstundar själen något
annat. Men förgäves vältrar sig drömmaren i sina gamla
svärmerier som i askan, sökande i denna aska ett
enda litet glödande kol, som han kan blåsa, eld i, för
att med denna förnyade eld värma sitt kallnade hjärta
och därigenom från döden uppväcka allt, som förr var
så hårt, som rörde själen, som kom blodet att sjuda.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:55:14 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vitanatt/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free