- Project Runeberg -  Vita nätter : berättelser /
36

(1928) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vita nätter : ur en drömmares minnen - Andra natten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

framkallade tårar ur ögonen och var en så ljuvlig
villa....

— Vet ni, Nastenka, varför jag kommit? Vet ni,
att jag redan är nödsakad att fira en årlig själamässa
för mina känslor, en själamässa över allt, som förut
var mig så kärt och som i verkligheten aldrig har
existerat, därför att denna själamässa alltjämt förrättas
efter samma blodlösa drömmerier, och att jag måste
göra detta, därför att inte ens dessa dumma
drömmerier längre finnas, därför att de inte på nytt kunna
genomlevas. Ty även drömmerier räcka blott en tid
bortåt.

— Vet ni, att jag nu tycker om att minnas och
på bestämd tid besöka de ställen, där jag en gång
har varit lycklig på mitt vis. Jag tycker om att
bygga upp det nuvarande efter samma plan som det
oåterkalleligt förflutna, och ofta vankar jag som en
skugga, utan mål och utan syfte, omkring på
Petersburgs gator och i dess gränder, sorgsen och vemodig.
Vilka minnen vakna då icke! Jag erinrar mig till
exempel, att jag just här precis för ett år sedan på
samma klockslag och på samma trottoar strövade kring
lika ensam och vemodig som nu. Och jag drar mig
till minnes, att mina fantasier också då voro sorgliga.
Och ehuru det inte heller då var bättre, känner man
ändå, att det var liksom lättare och lugnare att leva,
att det då inte fanns dessa svarta grubblerier, som nu
hakat sig fast vid mig, att det inte fanns dessa
samvetsagg, dessa mörka, bittra förebråelser, som nu varken
dag eller natt lämna mig ro. Och man måste fråga
sig: var äro nu mina drömmerier? Man skakar på
huvudet och kan blott svara: huru hastigt fly icke
åren! Och åter frågar man sig: vad har du gjort med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:55:14 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vitanatt/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free