- Project Runeberg -  Vita nätter : berättelser /
37

(1928) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vita nätter : ur en drömmares minnen - Andra natten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dina år? Var har du gravlagt din bästa tid? Har du
levat eller icke? Se, säger du dig, huru kallt det har
blivit i världen! Så förflyta åren, och i deras spår
följer en dyster ensamhet. Så kommer ålderdomen
släpande sig fram på krycka, och med den vemod och
kval. Din fantastiska värld förbleknar; dina drömmerier
vissna och dö bort som gulnade blad från träden...
O Nastenka! Sorgligt är det att förbliva ensam och
att inte ha något att sörja... intet, rakt intet, därför
att allt, som man har förlorat, var ingenting, en sak
av intet värde, blott en dröm!

— Gör mig inte ännu mer ledsen! utbrast
Nastenka, torkande bort en tår, som trängt fram i
hennes öga. — Nu är det slut! Nu skola vi vara
tillsammans på tu man hand, och hur det än går med mig,
skola vi aldrig skiljas. Hör på! Jag är en enkel
flicka och har studerat föga, fast mormor skaffade en
lärare åt mig. Men jag förstår er, ty allt, som ni har
berättat för mig, har jag själv genomlevt, sedan
mormor fäste fast mig vid sin klänning. Naturligtvis skulle
jag inte kunnat uttrycka mig så bra, som ni har gjort,
ty jag är inte lärd, tillade hon skyggt — ty hon kände
ännu en viss respekt för mitt patetiska tal och för
mitt fina sätt att uttrycka mig — men jag är mycket
glad att ni varit så öppenhjärtig mot mig. Nu
känner jag er grundligt från topp till tå. Och vet ni
vad? Nu vill jag berätta hela min historia utan att
förtiga det minsta, och efteråt skall ni ge mig ett råd.
Ni är en mycket förståndig människa. Lova mig, att
ni ger mig detta råd!

— Ack, Nastenka, svarade jag, fast jag aldrig har
varit någon rådgivare och ännu mindre en klok sådan,
så inser jag nu, att om vi alltid skola leva så här.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:55:14 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vitanatt/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free