- Project Runeberg -  Vita nätter : berättelser /
50

(1928) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vita nätter : ur en drömmares minnen - Nastenkas historia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Tillåt mig fråga: hur skulle ni skriva? frågade hon.

— Vad menar ni?

— Jo, det där brevet.

— Jag skulle skriva så här: »Högädle herre!» Men
är det nödvändigt att skriva så?

— Ja, ovillkorligt. Men fortsätt!

— »Högädle herre! Förlåt att jag»... Nej, för
resten behövs det ingen ursäkt. Här motiveras allt
tillräckligt av faktum. Skriv så här:

»Jag skriver till er. Förlåt min otålighet! Men jag
har hela året levat i det lyckliga hoppet, och rår jag
för att jag nu inte kan uthärda denna dag av tvivel?
Nu, när ni kommit tillbaka, har ni kanske redan ändrat
er avsikt. I så fall skall detta brev säga er, att jag
inte knotar och inte anklagar er. Jag anklagar er icke
för att ni inte kan befalla över ert eget hjärta. Det
är mitt öde. Ni är en högsinnad människa. Ni skall
varken hånle åt mina otåliga rader eller förarga er
däröver. Kom ihåg, att de äro skrivna av en stackars
flicka, som är ensam och inte har någon, som kan
lära henne och som hon kan få råd av, och att hon
aldrig kunnat behärska sitt hjärta. Men förlåt mig,
att ett tvivel har dolt sig i min själ, om ock blott ett
ögonblick! Ni kan inte vara i stånd att ens i edra
tankar såra den, som har älskat och älskar er så högt
som jag.»

— Utmärkt, just så! Det är precis som jag tänkt
mig det, utbrast Nastenka, och hennes ögon strålade
av glädje. O, ni har skingrat mina tvivel. Gud själv
har sänt er till mig. Jag tackar er så mycket.

— För vad? För att Gud har sänt mig till er?
inföll jag och blickade med hänförelse på hennes
strålande ansikte.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:55:14 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vitanatt/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free