- Project Runeberg -  Vita nätter : berättelser /
55

(1928) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vita nätter : ur en drömmares minnen - Tredje natten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Vet ni, varför jag är så glad? frågade hon. —
Vet ni, varför jag är så glad att se på er, varför jag
tycker om er i dag?

— Nej, stammade jag, och mitt hjärta darrade.

— Jo, jag tycker så mycket om er, därför att ni
inte blivit kär i mig. En annan skulle i ert ställe ha
börjat oroa mig, tränga sig på, sucka och våndas.
Men ni är så rar.

Därvid tryckte hon min hand så hårt, att jag var
färdig att skrika till. Hon skrattade.

— Min Gud, vilken vän har jag ej i er, sade hon
efter ett litet uppehåll allvarsamt. — Ja, er har Gud
sänt mig. Och vad skulle det ha blivit av mig, om
jag inte hade haft er hos mig? Vad ni är oegenyttig!
Hur bra ni förstår att tycka om mig på det rätta
sättet! När jag blir gift, ska vi bli riktigt goda vänner,
mer än syskon. Jag skall hålla av er nästan lika
mycket som honom.

Jag kände mig rysligt sorgsen till mods i detta
ögonblick. Men på samma gång kände jag en viss
skrattlust inom mig.

— Ni är nervöst ängslig och rädd att han inte
skall komma, sade jag.

— Gud hjälpe er, svarade hon. — Vore jag mindre
lycklig, skulle jag kanske gråta för er misstro och ert
klander. För resten har ni givit mig en idé, som jag
nog länge kommer att grubbla över. Men det är tids
nog sedan. Nu erkänner jag, att ni talat sanning. Ja,
jag är inte längre mig själv. Jag är idel spänd
förväntan och tar ändå min känsla med en viss lätthet.
Men nu låta vi känslan vara.

I detsamma hördes steg närma sig, och i mörkret
skönjdes en gestalt, som kom emot oss. Båda sprutto

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:55:14 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vitanatt/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free