- Project Runeberg -  Vita nätter : berättelser /
69

(1928) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vita nätter : ur en drömmares minnen - Den fjärde natten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gå över, det måste ha en övergång. Det håller på
att gå över, jag känner det redan. Vem vet, kanske
är det slut redan i dag, ty jag hatar honom, därför
att han måste göra sig lustig över mig, då han får
veta, att vi båda suttit här och gråtit, och därför att
ni inte försköt mig, såsom han gjorde, därför att ni
älskar, och det gör inte han. Och han älskar inte
mig, därför att jag älskar er. Ja, jag älskar er. Jag
älskar er, liksom ni älskar mig. Jag har redan sagt
er det förut, ni har själv hört det. Jag älskar er,
därför att ni är bättre än han, därför att ni är ädlare än
han och därför att han, att han...

Den arma flickans rörelse var så häftig, att hon
inte kunde tala till slut. Hon lutade sitt huvud mot
min axel, sedan mot mitt bröst och grät bittert. Jag
sökte trösta henne och tala förstånd med henne, men
hon kunde inte lugna sig. Hon bara kramade min
hand och framstammade mellan snyftningarna: Vänta,
vänta! Jag skall strax sluta. Jag ville bara säga er,
att... Ni skall inte tro, att dessa tårar komma sig av
svaghet... Vänta, tills det har gått över!

Slutligen upphörde hon att gråta, torkade tårarna,
och vi gingo vidare. Jag ville tala, men hon bad mig
ännu länge, att jag skulle vänta. Vi tego. Slutligen
hämtade hon andan och började tala med matt,
darrande stämma, vari det dock kom en ljuv klang, som
trängde rakt in i mitt hjärta:

— Ni får inte tro, att jag är så obeständig och
flyktig, att jag så lätt och fort kan glömma och ändra
mig. Jag har älskat honom hela detta år, och jag
svär vid Gud, att jag aldrig ett ögonblick har haft en
tanke på att vara honom otrogen. Men han
föraktade mig, han begabbade mig. Gud vare med honom!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:55:14 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vitanatt/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free