- Project Runeberg -  Vita nätter : berättelser /
70

(1928) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vita nätter : ur en drömmares minnen - Den fjärde natten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Och han förgiftade och sårade mitt hjärta. Jag —
jag älskar honom icke, ty jag kan blott älska den.
som är storsinnad, som förstår mig och är ädel. Och
just därför att jag själv är sådan, är han mig icke
värdig. Gud vare med honom! Det är ändå bättre,
än om jag fortfarande blivit gäckad i mina
förväntningar och först sedan fått veta, hurudan han är.

— Nu är det slut, min vän, fortfor hon och tryckte
min hand, kanske var hela min kärlek blott en villa,
en lek av mina känslor och min inbillning, kanske
begynte den med skämt och lustiga påhitt, därför att
jag stod under mormors stränga uppsikt. Kanske
måste jag slutligen älska en annan och inte honom,
älska en sådan människa, som hade medlidande med
mig.

— Men lämna detta ämne! avbröt hon sig själv
och drog djupt efter andan. — Jag ville bara säga,
jag ville bara säga er, att om ni, trots att jag älskar
honom, vilket jag icke gör, ändå vill säga, att... Om
ni verkligen känner, att er kärlek är så stark, att den
slutligen kan uttränga den förra ur mitt hjärta... Om
ni vill ha förbarmande med mig och inte lämna mig
åt mitt ensamma öde, utan hugsvalelse, utan hopp,
om ni alltid vill älska mig, såsom ni nu älskar mig,
så svär jag, att min tacksamhet... att min kärlek
skall vara värdig er kärlek. Därpå ger jag er min hand.

— Nastenka! utbrast jag, flämtande mellan
snyftningar, Nastenka! Nastenka!

— Nu är det nog, mer än nog! sade hon, knappt
i stånd att behärska sig. — Nu är allt sagt, eller hur?
Är det bra så? Om ni är lycklig, är jag lycklig.
Inte ett ord mer om detta! Vänta med det och skona
mig! Tala nu om något annat för Guds skull!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:55:14 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vitanatt/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free