- Project Runeberg -  Vita nätter : berättelser /
82

(1928) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Värdinnan - Första delen - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

huvudstadsbon, blir så vedervärdigt att han i hela sitt liv
envist, fast fruktlöst söker medel att draga sig undan
och försona sig med tillvaron i något varmt näste med
sin mödas lön — all denna lumpna prosa och
tråkighet väckte hos honom tvärtom en viss glättig, ljus
känsla. Hans bleka kinder betäcktes av en lindrig
rodnad, ögonen glänste som av en ny förhoppning, och
med begärlighet insöp han med djupa andedrag den
kalla, friska luften. Det blev honom så ovanligt lätt
till mods.

Han hade alltid fört ett tillbakadraget liv i
fullständig ensamhet. Sedan han för tre år sedan hade tagit
sin lärarexamen och känt sig relativt fri, hade han
uppsökt en gubbe, som han dittills känt endast genom
hörsagor och hos vilken han fått vänta länge, innan
den livréklädde betjänten behagade anmäla, att han
skulle få företräde dagen därpå. Han fördes in i en
hög, mörk sal, ödslig och ytterligt tråkig, såsom fallet
plägar vara i gammalmodiga, privata herremanshus,
och träffade en gråhårig ordensprydd gubbe, som varit
hans fars kamrat i ämbetsverken och förmyndare för
honom själv. Gubben överlämnade åt honom en högst
obetydlig penningsumma, återstoden av det genom
tvångsauktion för skuld sålda arvet. Ordynov tog den
likgiltigt i besittning, sade för alltid sin förmyndare
adjö och gick sin väg.

Det var en kylig, mörk höstafton. Han var
tankfull, hans ögon glänste, och hans kropp skakades
ömsevis av feber och kalla rysningar. Han beräknade
under vägen, att han kunde leva på dessa medel två,
tre år eller på sin höjd fyra, om han svalt. Det
mörknade, och regn började droppa. Han gjorde upp om
hyran i första lägenhet, som han träffade på, och inom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:55:14 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vitanatt/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free