- Project Runeberg -  Vita nätter : berättelser /
92

(1928) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Värdinnan - Första delen - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

folktomma och trafikerade gator, och förirrade sig
slutligen till utkanten av staden, där en höstligt gulnad
slätt utbredde sig. Han återkom nu till besinning,
och den dödslika tystnaden väckte hos honom nya
intryck.

Vädret var torrt och kyligt, såsom fallet ofta är i
Petersburg i oktober. I närheten stod en liten stuga
och bredvid den två höstackar. En liten hästkrake
med utskjutande revben och sänkt huvud stod
frånspänd vid en tvåhjulig långkärra och tycktes grubbla
över något. En gårdvar morrade och gnagde på ett
ben vid ett söndrigt vagnshjul, och en liten barnunge
i skjorta kliade sig i sitt okammade hår och tittade
med förvåning på den obekante herrn från staden.
Bakom vidtog ett fält med staket. Vid synranden
skymtade en skog i svart, och på motsatta sidan av
den gråblåa himlen syntes grumliga snömoln, som
sköto framför sig små molntappar som en svärm
flyttfåglar, ljudlöst flygande i lång rad upp mot himlen.
Allt var så tyst, högtidligt och vemodigt, som om
själva naturen hade varit full av någon förtegen,
beklämmande förbidan. Ordynov gick allt längre och
längre, men det ödsliga landskapet gjorde honom blott
ännu mer betryckt. Han vände om till staden,
varifrån hördes den dova klangen av kyrkklockor, som kallade
till aftonsången. Han påskyndade sina steg och befann
sig snart åter i den kyrka, där han nyss förut hade
varit.

Den obekanta var redan där.

Hon låg på knä vid ingången till kyrkan bland en
hop bedjande. Ordynov trängde sig fram genom den
täta massan av tiggare, gummor i trasor, sjuklingar
och krymplingar, som vid kyrkdörrarna väntade på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:55:14 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vitanatt/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free