Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Värdinnan - Första delen - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om mig, så går opassligheten över. Vår gamla
uppasserska är också sjuk.
Så pratade hon, medan hon bäddade upp sängen,
men tittade då och då småleende på Ordynov.
— Så många böcker du har! anmärkte hon, då
hon flyttade undan hans kista.
Hon gick fram till honom, tog honom under armen,
ledde honom fram till bädden och svepte täcket
kring honom.
— Det sägs, att böcker fördärva människorna, sade
hon och skakade tankfullt på huvudet. — Tycker du
om att läsa böcker?
— Ja, svarade Ordynov, utan att veta, om han sov
eller inte, och kramade Katerinas hand för att
övertyga sig om, att han var vaken.
— Hos min husbonde finns det många böcker,
väldigt stora. Han säger, att de äro religiösa. Han
läser jämt högt för mig ur dem. Jag skall sedan visa
dig dem, och du skall sedan tala om för mig, vad det
står i dem.
— Berätta! viskade Ordynov och såg oavvänt på
henne.
— Tycker du om att bedja? frågade hon efter en
liten paus. — Vet du vad: jag är alltid så rädd, så
rädd att...
Hon talade ej meningen till slut och försjönk i
egna tankar. Ordynov förde nu hennes hand till sina
läppar.
— Vad? Du kysser min hand! viskade hon med
rodnande kinder. — Ja, kyss den! fortfor hon leende
och räckte honom båda händerna. Därpå lösgjorde
hon den ena, lade den på hans glödheta panna och
började sedan ordna och glätta hans hår. Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
