- Project Runeberg -  Vita nätter : berättelser /
109

(1928) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Värdinnan - Första delen - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

småpojkarna på skolbänken och tittade fram från varje
bokstav i hans grammatik.

Sedan satte den elake gubben sig under hans sömn
vid hans huvudgärd. Han jagade bort svärmen av
ljusa andar, som fläktade med sina gyllene safirvingar
kring hans vagga, bortryckte från honom för alltid
hans stackars moder och började nätterna i ända viska
åt honom en lång, underbar saga, som var ofattbar
för barnasinnet, men pinsam och upprörande. Den
elake gubben hörde icke på hans snyftningar och
böner, utan fortfor att berätta, så att han bragtes nästan
till vanvett och blev förstenad av fasa.

Därpå vaknade gossen plötsligt som man.
Osynligt och ohörbart hade hela år glidit förbi honom.
Han igenkände med ens sin nuvarande belägenhet och
förstod, att han var ensam och främmande för hela
världen, ensam i sin vrå bland hemlighetsfulla och
misstänksamma människor, bland fiender, som
skockade sig samman, viskade i varje vrå av hans rum
och nickade åt gumman, som, nedhukad vid elden,
värmde sina gamla, skrumpna händer och pekade ut
honom för dem. Han blev ängslig och fick lust att
veta, vad det var för varelser, varför de voro här,
varför han själv fanns i detta rum, och han gissade, att
han förirrat sig till någon mörk, otäck smygvrå och
bortsläpats av någon mäktig, osynlig kraft. Han kunde
inte längre urskilja, vilka de övriga hyresgästerna voro,
och vem som var värd. Han blev ängslig, men
plötsligt — mitt i den mörka natten — begynte en gumma,
sorgset skakande på det gråvita huvudet framför den
slocknande elden, viska fram en lång saga....

Och åter greps han av fasa, ty sagan
förkroppsligades för honom och fick mänsklig gestalt. Han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:55:14 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vitanatt/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free