Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Värdinnan - Första delen - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Nå, vad är det?
— Går du dit, så går jag till husvärden.
— Varför det?
— Det är bäst, du flyttar.
— Du är dum, sade Ordynov och gick vidare.
— Herrn, herrn, stanna! — Tataren rörde åter vid
mössan och flinade. — Hör på, herrn! Håll ditt hjärta
fast! Varför förfölja en stackare? Det är synd, Gud
förbjuder det.
— Hör på! Tag den här slanten! Hurudan är
han?
— Hurudan han är? Det kan jag också säga utan
pengar. — Därpå tog han kvasten och sopade ett par
tag. Sedan stannade han och såg allvarsamt på
Ordynov.
— Du är en bra karl. Men vill du inte bo hos en
bra människa, får du låta bli. Det var bara det, jag
ville säga.
Härvid såg tataren ännu mer menande ut och grep
åter kvasten, som om Ordynovs beteende misshagat
honom. Slutligen låtsades han ha slutat arbetet, gick
hemlighetsfullt fram till Ordynov, tog på sig en
mycket viktig min och framstötte:
— Han är på det viset!
— Vad menar du?
— Han är inte riktigt klok.
— Verkligen?
— Förståndet är sin kos. Ja, det har flugit bort,
bekräftade han i en ännu mer hemlighetsfull ton. —
Han är sjuk. Han hade en bark, en stor pråm, och
en till och en till, och dom gick på Volga, och jag
är själv från Volga, och så hade han en fabrik, och
den brann, och nu står han på bar backe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
