Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Värdinnan - Första delen - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Är han verkligen tokig?
— Nej, inte det, svarade tataren långsamt, inte
tokig. Det är en klok karl. Han vet allt, han läser
många böcker, läser jämt och säger andra sanningen.
Så kommer någon och bjuder: två rubel, tre rubel,
tio rubel, allt efter som det passar sig. Han slår upp
i boken, tittar efter och säger hela sanningen. Men
först pengarna på bordet, utan pengar går det inte.
Härvid började tataren skratta i övermåttet av sitt
intresse för Murin.
— Han trollar kanske? Är han spåman?
— Hm! mumlade tataren och nickade häftigt med
huvudet. — Han talar alltid sanning. Han ber
mycket och länge till Gud. Men ibland kommer det på
honom, och då... Härvid gjorde han åter en
betecknande åtbörd.
I detsamma ropade någon på tataren från den
andra gården, och omedelbart därpå visade sig en
liten, kutryggig, gråhårig karl i tulubb. Han gick
kraxande med släpande steg, tittade i marken och
mumlade något för sig själv. Man kunde tro, att han
av ålderdomsskröplighet hade blivit fjollig.
— Husvärden! Husvärden! viskade gårdskarlen i
brådskande ton, nickade åt Ordynov, ryckte mössan
från huvudet och rusade fram mot gubben, vars
utseende föreföll Ordynov bekant. Men utan att lägga
detta vidare på sinnet gick Ordynov ut på gatan.
Däremot tycktes gårdskarlen honom vara en riktigt
fräck sälle och skurk. Den lymmeln ville visst driva
gäck med mig, tänkte han för sig. Gud vet, vad
som ligger under!
Småningom bragtes han på andra tankar. Hans
stämning var ändå inte den bästa. Dagen var gråkall,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
