- Project Runeberg -  Vita nätter : berättelser /
116

(1928) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Värdinnan - Första delen - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och snön yrde. Den unge mannen kände, huru
kallsvetten åter började anfakta honom, och det var, som
om jorden hade gungat under hans fötter. Plötsligt
hälsade en bekant röst med otrevligt sliskig, sprucken
tenor honom med ett god morgon.

— Jaroslav Ilitj! utbrast Ordynov.

Framför honom stod en ungefär trettioårig,
kortväxt man med röda, friska kinder, gråa, simmiga ögon
och klädd — ja klädd just så som Jaroslav Ilitj alltid
brukade vara klädd. Han räckte honom handen med
det mest förbindliga småleende. Ordynov hade gjort
hans bekantskap precis för ett år sedan av en ren
slump på gatan. Till denna mycket flyktiga
bekantskap bidrog, utom slumpen, Jaroslav Ilitj’ ovanliga
benägenhet att överallt söka rätt på välansedda
personer av förnäm börd, framför allt bildade eller
åtminstone talangfulla män, genom sitt fina sätt värdiga
att tillhöra det högre samhället. Ehuru Jaroslav Ilitj
hade en mycket smäktande tenor, låg det till och med
under hans samtal med de intimaste vännerna i hans
stämma något ovanligt klart, mäktigt och befallande,
som inte tålde några motsägelser.

— Hur kommer det till att ni är här? sade
Jaroslav Ilitj med ett uttryck av uppriktigaste förtjusning.

— Jag bor här.

— Sedan lång tid tillbaka? fortfor Jaroslav Ilitj
och höjde rösten allt mer. — Det visste jag inte. Då
äro vi ju grannar. Jag bor i den här stadsdelen och
kom för en månad sedan tillbaka från Rjäzanska
guvernementet. Så bra att jag fick tag i er, gamle,
ädle vän! — Och Jaroslav Ilitj skrattade på sitt
fryntliga sätt.

— Sergejev! ropade han förtjust, vänta mig hos

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:55:14 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vitanatt/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free