- Project Runeberg -  Vita nätter : berättelser /
121

(1928) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Värdinnan - Första delen - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skulle gärna vilja veta, vad det är för en karl, helst
som jag bor hos honom.

— Jo, ser ni, han lär förut ha varit mycket rik.
Han gjorde affärer, såsom ni troligen redan har hört.
Men på grund av flera olyckliga förhållanden blev han
ruinerad. Några lastpråmar blevo sönderslagna av
storm. En fabrik, vars ledning var anförtrodd åt en
nära släkting, gick också med förlust och brann upp,
och därvid omkom hans släkting i lågorna. Medge,
att det var ett hårt slag för honom! Då lär Murin
ha försjunkit i ett så tröstlöst melankoliskt tillstånd,
att man började frukta för hans förstånd, och vid en
tvist med en annan köpman, som också hade pråmar
på Volga, lär han ha betett sig så underligt, att man
måste förklara det som ett utbrott av vansinne, vilket
jag också är färdig att tro. Jag har hört en
detaljerad skildring av några egenheter hos honom, och
slutligen fick jag reda på en mycket underlig, så att säga
ödesdiger omständighet, som man icke kan förklara
annorlunda än som en yttring av förföljelsemani.

— Hur så? frågade Ordynov.

— Det påstås, att han i ett utbrott av vansinnig
nervositet skulle ha bragt om livet en ung köpman,
som han förut tyckt mycket om. Han var så
förfärad, då han återfick besinningen, att han var färdig
att ta sitt eget liv, så berättas det åtminstone. Jag
vet inte säkert, huru det gick sedan, och har blott
hört, att han några år varit mycket ångerfull och
botfärdig... Men hur är det med er, Vasilij
Michajlovitj? Tröttar er kanske min enkla historia?

— Nej, för Guds skull! Ni säger, att han varit
botgörare. Men han lever ju inte ensam.

— Därom vet jag ingenting. Det påstås så.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:55:14 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vitanatt/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free