- Project Runeberg -  Vita nätter : berättelser /
125

(1928) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Värdinnan - Första delen - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Jaroslav Ilitj kramade kraftigt sin gode väns hand,
lyfte på hatten och skyndade att möta det framilande
åkdonet. Men under vägen vände han sig om två
gånger och nickade farväl åt Ordynov.

Ordynov kände sig så trött och utmattad i alla
leder, att han knappt kunde röra benen. Långsamt
släpade han sig hem. Vid porten möttes han åter
av gårdskarlen, som uppmärksamt iakttagit hans
avsked med Jaroslav Ilitj och redan på avstånd givit
honom något igenkänningstecken. Men Ordynov gick
förbi honom utan att säga något. Vid ingångsdörren
stötte han ihop med en liten gråklädd skepnad, som
med sänkta ögon kom ut från Murins.

— Herre! Förlåt mig mina synder! mumlade
figuren och sprang åt sidan spänstigt som en fjäder.

— Jag har väl inte gjort er illa? frågade
Ordynov.

— Nej, inte alls. Tackar allra ödmjukast för er
uppmärksamhet... O Herre, Herre!

Den lille karlen trevade sig flåsande och suckande
utför trappan, medan han i salvelsefull ton mumlade
något för sig. Det var husvärden, som gårdskarlen
hade blivit så skrämd för. Ordynov drog sig nu till
minnes, att han sett honom första gången just hos
Murin, då han flyttade in.

Han kände på sig, att han var överretad och bragt
ur jämvikten. Han visste, att hans inbillningskraft
och känslighet ansträngts till det yttersta, och han
sökte bemästra sig. Men efter hand greps han av ett
slags förlamning, och hans bröst trycktes av någon
tung känsla. Hans hjärta tycktes upphöra att slå, och
hela hans själ var som gråtande av undertryckta kval.

Han kastade sig åter på sängen, som var bäddad,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:55:14 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vitanatt/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free