- Project Runeberg -  Vita nätter : berättelser /
126

(1928) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Värdinnan - Första delen - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och började åter lyssna. Han hörde två olika
andningar: den ena tung, sjuklig och avbruten, den andra
tyst, men ojämn och upprörd, som om bådas hjärtan
slogo av samma lidelse, samma begär. Han hörde
då och då frasandet av hennes klänning och tassandet
av hennes mjuka fotsteg, och till och med detta
dämpade ljud framkallade en dov, pinsamt ljuv genklang
i hans hjärta. Slutligen uppfattade han snyftningar,
en häftig suck och hörde, huru hon läste en bön.
Han förstod, att hon hade fallit på knä för
helgonbilden och vred händerna i ett utbrott av förtvivlan.
Vem var hon egentligen? För vem bad hon? Av
vilken otröstlig lidelse upprördes hennes hjärta?
Varför plågades hon och utgöt sig i så heta, hopplösa
tårar?

Han drog sig till minnes hennes ord. Allt, som
hon hade sagt, klingade ännu i hans öron som ljuv
musik, och hans hjärta klappade med dova, tunga
slag vid erinringen av varje ord av henne, vilket han
andäktigt upprepade för sig själv. Ett ögonblick var
det honom, som om allt hade varit en dröm. Men i nästa
ögonblick överväldigades han åter av en bedövande
ängslan, när intrycken av hennes glödande andedräkt,
hennes ord och kyss ånyo framträdde för hans fantasi.
Han blundade och föll i dvala. Någonstädes slog en
klocka. Det var långt lidet på kvällen, och
skymningen hade fallit på.

Plötsligt föreföll det honom, som om hon åter
lutade sig över honom. Hon såg på honom med sina
underbart klara ögon, fuktiga av glänsande glädjetårar,
rena och ljusa som det turkosfärgade himlavalvet en
solig sommardag. I ett så högtidligt lugn strålade
hennes ansikte, av en så oändligt lycksalig förklaring

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:55:14 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vitanatt/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free